Nervositeten har lagt sig en aning. Flera hekto, faktiskt. Det känns lättare i bröstet, lättare att andas och det är lättare att se fram emot morgondagen istället för att hata den. Jag har naturläkemedel och min fästman att tacka för detta. Tack, tack, tusen tack. Nu hoppas vi bara på att jag sover gott också (utan hejdundrande regnskurar) och att det är ännu enklare att leva imorgon.
(Jag räknar ned nätterna tills jag återigen får sova bredvid min fästman. Nu är det hela två nätter kvar: denna och så nästa. Må det gå fort - jag saknar honom så. Kanske att jag i nästa inlägg ska skriva någonting fint till honom, som en liten present ungefär? Det kanske han blir glad och mysig av. Så gör vi!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar