Bloggen är flyttad

Besök mig på Som en grå tidningsremsa istället!

Lördagsmys och studiemåndag

Ruskigt förkyld sitter jag uppkrupen i sängen, lyssnar på Pernilla Andersson och tänker att snart, snart, snart borde jag sätta igång med studier om bildningsbegrepp och gruppsykologi. Vi hade en fin lördag, jag och fästmannen. Vi gjorde pizza, bakade bullar och såg på film. Promenerade med glassar i handen, kramades och var alldeles ensamma. Jag längtar till den dag då vi är ensamma på heltid, jämt och ständigt. Den dagen blir en fin dag, det är jag säker på.

Kaos

Mitt liv består
av ordnat kaos
Men så igår
tog jag en paus

Jag dansade tango
med grannens hund
Åt chips och mango
i rönnbärslund

Men igår var igår
och idag är idag
Livet därmed återgår
till kaoset kallat "Jag"

Hur svår?

På hela femtio sidor i första litteraturboken för denna terminkursen har jag inte begripit ett dyft. Däremot har jag lyckats tråckla ihop en kort lista på sådant som jag anser bör tillfredsställas i en grupp: lyhördhet, empati, samhörighet, förståelse, trygghet och samarbetsvilja.

Mina sociologilärare beskrev högskolan som svår men otroligt rolig.
Hur svår, undrar jag?

Man tager vad man haver:

Hur jag strök min skrynkliga kofta? 
På spisen med en kastrull kokvatten, såklart.

Kvällssms

Jag tog nyligen emot världens finaste kvällssms.
Det var från min vackra fästman:

Bästa som någonsin hänt
är att vi hittade varandra.
Älskar dig så djupt.

Första skoldagen

Vi är ungefär sextio blivande socialpedagoger i min klass. På skolan går det hela tio tusen elever. Femhundra lärare finns till hands och själva skolan är tio byggnader stor. Biblioteket upptar två våningar, det finns två receptioner och uppsamlingsplatsen vid brand är Maria Alberts park. Allt detta och himla mycket mer har jag fått lära mig idag under min först skoldag.

Det var helt galet mycket information att ta in. Alldeles för mycket, egentligen. Man får lära sig att sålla ut viktig information när det blir såhär mycket på en och samma gång, vilket jag har ganska så svårt för (en utav talarna - en studie- och yrkesvägledare - satte på sig en stråhatt så snart han talade om viktigheter som kan vara bra att få reda på. Så snart hatten åkte av kunde man återigen inta komaläge, som han uttryckte det). Bra dag i övrigt, men sju timmars lyssnande, väntande, kaffedrickande, telefonpratande, trappgång, bananätande och kallprat med några utav de nya klasskamraterna tär på både kropp och sinne, vilket resulterade i att jag somnade redan efter ett par timmar hemma.

Nu saknar jag kramar från fästmannen.