Nollsju:nolltre släpade jag mig upp ur sängen denna morgon. Smink, kläder och smycken åkte på i ett nafs och nu sitter jag här med tekoppen och en skål fylld med jordgubbar hela en halvtimma innan jag ska gå ut till bussen.
Jag kan inte påstå att jag ser fram emot dagen. Jag ser inte inte fram emot den heller, vilket ju känns som ett ganska gott tecken. Det känns lite som en skoldag, helt enkelt: varken bra eller dålig. Känns lite som slöseri med tid när jag hade kunnat göra någonting roligare, som jag faktiskt trivs med och mår bra av. Mest av allt känns det som att ledigheten är slut, vilket den ju är. Men så är det med det och det finns väl egentligen ingenting som jag kan göra åt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar