Det känns i bröstet när man är nitton år och blir kallad för vuxen. Ont gör det. Mest för att man inte vill vara vuxen. Inte barn heller, för den delen, men absolut inte vuxen. Lagom och mittemellan har jag alltid tyckt om att vara.
Såhär efter att ha skrivit in högskoleschemat i filofaxen är det skönt att få sätta sig med en bit kladdkaka och en kopp myntate tillsammans med mamma och bara finnas, radera ut tankarna på skolan och vuxenlivet. Tända ljus har vi också trots att klockan bara är två och det ännu är ljust ute (precis som igår).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar